Programmering
(Jag och min kompis Jennifer gjorde en fantastisk hemsida ihop, först med en superenkel mall, sedan utgick jag från den för att göra om allt från grunden. Galet kul! Vi lärde oss en hel del om programmering helt själva. Jag hade en skrivbok där jag skrev upp olika taggar som var bra att kunna. Så länge sedan var det. Vi surfade med hjälp av modem. Sena bronsåldern alltså.)
I alla fall har jag börjat sakna funktioner som jag inte hittar här på blogg.se. Så då är det ju bara att skriva in radbrytningar, länkar, kursivering och andra småsaker. Vilka minnen! Hoppas maken är stolt över mig! :-D
(Om någon som läser det här är född på 90-talet kanske ni inte känner igen animerade gif-bilder. De var det coolaste man kunde lägga in på sin hemsida 1997. Bara så ni vet. Ascoolt.)
Kokboksutmaning
I morse läste jag på facebook om en vän till en vän, Maria, som tänker laga och baka sig igenom sin kokbokssamling. Inspirerad av "Landet Brunsås" ska hon laga tre recept ur varje kokbok hon har hemma, vilket tydligen är genomsnittet av lagade recept per kokbok. Hon skriver om utmaningen i sin blogg här: http://bote.se/~Maria/blog/.
Tja, jag kan ju villigt erkänna att de flesta av mina kokböcker aldrig fått komma in i köket. Jag är typen som regelbundet tittar på matlagningsprogram och tänker "det där ser ju både lätt, billigt och gott ut, det borde jag kunna fixa" och sedan går ut i köket och lagar till samma halvfabrikat som vanligt. Frustrationen över vår monotona mathållning ökar i perioder och då försöker vi bättra oss, med veckomatsedel och storhandling. Det brukar hålla en vecka eller två, sedan är vi tillbaka i våra vanliga rutiner. Så självklart tänker jag hänga på Marias utmaning! Fast jag nöjer mig nog med ett recept per kokbok.
Jag passade på att städa vår stora bokhylla ikväll, dels för att barnsäkra de nedersta hyllorna, dels för att kolla efter var alla kokböcker finns. När jag plötsligt tjöt till "gissa vad jag hittade" svarade maken lugnt "den där blåa kokboken du har pratat om". Japp, där var den! Jag har den senaste tiden pratat en hel del om en gammal favorit som jag faktiskt använde väldigt mycket när jag flyttade hemifrån, men som jag inte kunnat hitta på länge: Mer smak på vardagsmaten (Norstedts). Boken är nu fylld med dryga tiotalet gula post it-lappar som markerar recept som jag är sugen på. När Jeremy har rensat blir det planering av nästa veckas mat. Jag börjar med mina gamla favoriter, så tar vi resten av böckerna sedan.
En sak jag noterade när jag rensade i bokhyllan är att jag verkar ha en förkärlek för tematiska kokböcker. Jag hittade två böcker om kyckling, en om kräftor, en om ris, en om citroner, en om potatis och ett helt gäng om matkultur från ett visst land. Ska man våga sig på haggis? Kan man göra dolmades hemma? Sauerbraten? Vi börjar med något lättare tror jag.
Jag återkommer med en inventering av alla kokböcker vi har. Observera att jag inte har någon tidsplan för det här lilla projektet, det får ta den tid det tar. Men det ska bli kul!
Partykillen
I söndags var vi på släktkalas, kusinen fyllde 25. Perfekt tillfälle att klä upp sonen i det finaste han har. Och så är han på sämsta humöret någonsin! Tänkte passa på att fota honom en massa, en ynka bild hann jag med mellan gråtattackerna. Ingen höjdardag.
Vänlighet - huvudingrediensen i en dokusåpa
På sommaren finns det inte så mycket att se på tv, som ni kanske vet. Alla bra serier har uppehåll och man är fast vid repriser. Antingen får man sikta in sig på program man såg för så länge sedan att det är kul att se dem igen, eller hitta helt nya program. Den här sommaren har jag spenderat manga timmar i soffan med en bebis i famnen, och då blir det naturligt att slå på tv:n.
Mitt val har i sommar varit kanal 8, en kanal jag tidigare knappt kände till. De har kört gamla avsnitt av Cityakuten från 98-99, brittiska husletarprogram och australiensiska versionen av matlagningstävlingen Masterchef.
Just Masterchef Australia har blivit något av dagens höjdpunkt faktiskt. Det har varit en lång säsong, 24 deltagare från början, 84 avsnitt totalt. Det är inte så att jag på något vis får för mig att laga mat bara för att jag tittar på programmet, så intresserad är jag inte. Det som fått mig så intresserad av programmet är att deltagarna är så snälla mot varandra. I de amerikanska versionerna blir deltagarna mer eller mindre fiender, de svär och slåss och man trycks ner lite i soffan av den aggressiva tonen. I Australias Masterchef är det tvärtom. Alla är vänner, domarna berömmer och uppmuntrar deltagarna, kramar om dem när det går dåligt, deltagarna blir ledsna när de slår ut någon och alla talar väl om varandra. När jag tittar funderar jag ofta på vilka av dem jag skulle kunna tänka mig att umgås med. Det hela har fått mig att fundera på om alla australiensare är så trevliga.
Under mina resor till Irland har jag fattat tycke för det irländska folket just för att de är så öppna, gästvänliga och trevliga. Jag börjar ana att det är likadant ”downunder”. Nu är jag sugen på att åka dit och se om så är fallet. För tv ljuder ju aldrig, eller?
Praktiska hjälpmedel
Höst = nystart
I år har jag upptäckt ett nytt hösttecken, utöver skolstartskataloger från bokhandlar och nya kläder i affärerna. Facebook. Min feed svämmar över av notiser om alla nya vänner. Jag har en hel del före detta elever på facebook som börjar gymnasiet, ni kan ju gissa hur många nya kompisar de addar den första veckan. Men även andra ökar på sin bekantskapskrets, lägger till nya kollegor och kurskompisar. Det säger lite mer om varför jag gillar höststarten. Nya vänner och nya influenser!
Globen
Mitt bibliotek
Min makes farmor gick bort förra vintern, tråkigt nog. Nu är det dags att tömma huset så att det kan säljas. Familjen har samlat på sig massor av prylar över åren och vi har varit där idag för att se om det fanns något vi skulle vara intresserade av och för att hjälpa till. Eller, J hjälpte till, jag tog mest hand om sonen. Det finns gott om gamla böcker som gärna kan få flytta in i vårt hem, även om vi just nu inte riktigt har plats. En härligt kulturskatt är Nordisk Familjebok. Detta tidsdokument säger så mycket om den tid då den gavs ut och jag skulle verkligen vilja ha den. Om vi får plats, vill säga. Och så hittade jag den plötsligt. En jordglob! Precis som jag tänkt mig! Den står på en rejäl fot i trä och själva globen är i dova färger. Även en gammal jordglob är ett tidsdokument. På den här globen finns länder som Kinesiska Riket, Indiska Riket, Arabien och Persien. Det finns också ett hav som heter "Stora eller Stilla Oceanen". Jag är mycket tacksam att ingen annan var intresserade av denna underbara pjäs som nu ska få bo hos oss. Fantastiskt! Det mest historiska i kartväg jag finns i lägenheten idag är min altas från mellanstadiet, med länger som Östtyskland, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Den här globen förgyllde min dag!
Vad är en lattemorsa?
Idag fick ordet en ny innebörd för mig. Är en lattemorsa en mamma som är så desperat att få i sig sin latte att hon dricker den knappt fesljummen, trots att den har micrats en gång, för att sonen plötsligt vill ha mat just när kaffet är färdigt, kanske? Idag kändes det så.
Lågvattenmärke
Nej
Samvetskval
Multitasking
Men det finns en annan aspekt av simultankapacitet, den lite mer positiva aspekten, som jag märker att jag börjar utveckla. Det handlar om att göra saker med vänster hand som man bara trodde att man kunde göra med höger, att lyfta upp ett ledset barn ur barnvagnen utan att tappa nappen som ligger på hans mage och att ge sonen D-droppar medan man fixar sin förmiddagslatte. Vad man kan när man måste!
Vem är jag?
För en knapp månad sedan skedde DET. Det största som kan hända en människa. Jag blev mamma. Lille A kom till världen, lite tidigare än planerat. Han är underbar och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Nu ska jag vara mammaledig i över ett år, jag ska börja joba igen i augusti 2012. Jag har verkligen längtat efter det här avbrottet. Jag är lite rastlös i själen, letar hela tiden efter nya utmaningar och har börjat grubbla över vad jag vill göra av mitt liv. Ska jag verkligen fortsätta som högstadielärare länge till? Eller vad finns det för alternativ? Jag har sett mamamledigheten som en chans att få fundera lite till och kanske fatta ett beslut om att ändra kurs, och i så fall om åt vilket håll. Mammaledigheten inleddes med några dagar mer på sjukhus än normalt eftersom A hade så bråttom ut. Sedan kom vi hem och började hitta lite rutiner och började lära känna vår son. Underbart! Men jag har redan börjat bli rastlös! Visst, A är hur söt som helst, och det värmer mitt hjärta så när han gråter och det går att lugna ner honom bara genom att plocka upp honom i famnen. Att vara viktigast i hela världen för någon är speciellt. Det är otroligt mysigt att amma honom, så fina stunder! Men sedan då? Den intellektuella stimulansen är inte på topp. Jag ska nog inte berätta för sköterskorna på BB och BVC hur tidigt vi var ute på café. Jag får helt enkelt lite panik av att bara sitta hemma och vänta på nästa amning eller blöjbyte. Jag behöver mer än så.
Jag har också märkt att jag har blivit någon annan i vänner och bekantas ögon. När jag tar mig till ett socialt sammanhang pratar väldigt få med mig om något annat än A. Jag är mästare på att rabbla siffror nu. Hur mycket för tidigt kom han? Hur gammal är han nu? Hur lång var han? Hur mycket vägde han? Och nu? Visst, han är fantastisk och jag förstår att många är intresserade av att titta på mitt lilla underverk. Sedan finns det den andra sorten. De som inte bryr sig. Som tittar lite snett och ser ut att tänka "Jaha, nu kommer hon och ska sno all uppmärksamhet för att hon har lyckats klämma ut den där". När jag försöker prata om något annat får jag ofta inget som helst gehör. Har alla redan glömt bort att jag är en överdrivet social person som har ett stort behov av att prata med andra? Jag vill faktiskt prata om annat än bebisar ibland. Jo, det är sant. Jag är lite rädd att JAG plötsligt inte finns längre, att den jag var innan har bytts ut mot en ny person som heter MAMMA. Mamma-delen har lagts till den person jag var innan, inte ersatt den. Snälla världen, glöm inte bort vem jag var tidigare. Jag är fortfarande den jag var innan. Bara lite annorlunda. Men jag finns kvar här. Jag lovar!
