Lattemorsan i Göteborg

I måndags jobbade jag min första heldag sedan Adrian föddes, annorlunda och riktigt kul! (Jag fick gosa ikapp när jag kom hem.) Jag behåller mitt fackliga uppdrag på 10%, lagom mycket för att hålla igång huvudet men ändå hinna njuta av tiden med Adrian. Under dagen fick vi besök av LRs presschef, Zoran Alagic, som pratade om vad man ska tänka på om man blir kontaktad av media och hur man kan använda media för att få ut sitt budskap. Riktigt intressant! Han uppmanade oss alla att skriva en insändare eller debattartikel om någon för oss aktuell fråga. Spontant tänkte jag, "Nej, det får bli ett blogginlägg. Väldigt 2011."
I något läge nämndes det att "bra lärare" ska belönas med högre lön. Det svåra med det är ju ganska tydligt: vem bestämmer vad som är en bra lärare? Jag har funderat en hel del och tänkte formulera mina tankar snart, men fört tänkte jag kolla om det finns några tankar jag har missat.
Vad tycker DU karaktäriserar en bra lärare? Mina tankar kommer framöver.

Jag känner mig lite 2011 idag. Jag sitter i soffan och är galet lycklig över att mina fingertoppar dansar fram över ett splitter nytt tangentbord. Jag har äntligen skaffat en ny dator: en Macbook Air. Visst, det är bara en pryl, jag vet. Men vi är ju så galet beroende av datorer idag, och jag tillhör ju generationen som knappt kan planera en fika utan datorns hjälp. Så, förlåt, wordfeud-vänner. Ikväll har ni fått stå tillbaka. Förlåt.

Så var hösten här. Jag har inte ångest, jag gillar hösten. I alla fall början av hösten, när man liksom börjar om på nytt. Terminsstart i skolan, nya tag på jobbet, ny kalender, nya höstkläder. Det är som att ta ett djupt andetag och få ny energi. I år har jag ingen plats att starta om på. Möjligtvis babysimgruppen då, räknas det? Jag saknar det faktiskt. Den veckan mina kollegor började hade jag själv lite pirr i magen, fastän det inte riktigt gällde mig.
I år har jag upptäckt ett nytt hösttecken, utöver skolstartskataloger från bokhandlar och nya kläder i affärerna. Facebook. Min feed svämmar över av notiser om alla nya vänner. Jag har en hel del före detta elever på facebook som börjar gymnasiet, ni kan ju gissa hur många nya kompisar de addar den första veckan. Men även andra ökar på sin bekantskapskrets, lägger till nya kollegor och kurskompisar. Det säger lite mer om varför jag gillar höststarten. Nya vänner och nya influenser!

Språkpolisen här med en ny reflektion över svenska språkets utveckling. Dagens tema: adjektiv. Ni minns väl ramsan från skolan? "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring. Verb är saker man kan göra, hoppa, springa, se och höra. Adjektiven sen oss lär hurudana tingen är." Adjektiv beskriver alltså hur saker är. Inte hur vi gör något, det gör adverben. Men det är en annan historia.
Adjektiv kompareras för att beskriva hur något är i relation till något annat. Mamma är snällare än pappa. Det görs ofta med suffix, som i exemplet. Vissa adjektiv är starka, t.ex. bra-bättre-bäst. Inget nytt än så länge. Långa adjektiv, fick jag lära mig i skolan, böjer man med orden mera och mest för att språket ska flyta på bättre. Det är här min observation kommer in. Jag tycker mig höra att människor i min omgivning överger mera och mest för suffixkomparering. I stil med "Den här ölen är fantastiskare än den där". Mina svenska öron gillar inte så långa ord. Men de får kanske vänja sig, eller vad tror ni? Är det en ny trend?

Det finns många sätt att markera att tid har förflutit. Födelsedagar, årsdagar, högtider, då vet man att ett år har gått sedan sist. Just nu är livet lite annorlunda. Vi har just bytt blöjstorlek igen. Vår minibebis som hade prematur-blöjor några dagar (de som är mindre än storlek ett alltså) har nu gått upp till storlek TRE! Vi är smått chockade. Att tiden går fort när man har småbarn har man ju hört, och jag anade att så skulle vara fallet. Men jag anade inte att jag skulle räkna tiden i blöjstorlekar. Trea, alltså. Då är man stor!