Lattemorsan i Göteborg

Kokbok:
Mer smak på vardagsmaten, en av mina favoriter, en kokbok jag faktiskt har använt mycket. Enkla recept baserade på saker man ofta har hemma. Enkelt men gott!
Recept:
Spenat- och ostpannkaka (sid. 107) En tjockpannkaka med spenat och riven ost. Jag fuskade och använde hackad spenat eftersom det var det vi hade hemma, och osten blev inte någon lagrad sak utan en påse som låg i frysen, utspädd med resterna från kylen. Jag följde också tipset och lade till lite stekt bacon. Man skulle äta den med sallad till, men det hade vi ingen. I stället fick mammas hemmagjorda lingonsylt göra pannkakan sällskap.
Resultat:
Lättlagat recept och det blev riktigt gott. Problemet var att pannkakan enligt receptet skulle vara i ugnen 20-25 minuter. Efter en timma var jag riktigt hungrig, men då smakade det ju också ännu godare. Det här gör jag gärna igen!
(Jag kanske borde bifoga ett snyggt foto här, men när middagen blir klar strax efter kl 22 finns det inte tålamod till sådant.)

I morse läste jag på facebook om en vän till en vän, Maria, som tänker laga och baka sig igenom sin kokbokssamling. Inspirerad av "Landet Brunsås" ska hon laga tre recept ur varje kokbok hon har hemma, vilket tydligen är genomsnittet av lagade recept per kokbok. Hon skriver om utmaningen i sin blogg här: http://bote.se/~Maria/blog/.

Tja, jag kan ju villigt erkänna att de flesta av mina kokböcker aldrig fått komma in i köket. Jag är typen som regelbundet tittar på matlagningsprogram och tänker "det där ser ju både lätt, billigt och gott ut, det borde jag kunna fixa" och sedan går ut i köket och lagar till samma halvfabrikat som vanligt. Frustrationen över vår monotona mathållning ökar i perioder och då försöker vi bättra oss, med veckomatsedel och storhandling. Det brukar hålla en vecka eller två, sedan är vi tillbaka i våra vanliga rutiner. Så självklart tänker jag hänga på Marias utmaning! Fast jag nöjer mig nog med ett recept per kokbok.

Jag passade på att städa vår stora bokhylla ikväll, dels för att barnsäkra de nedersta hyllorna, dels för att kolla efter var alla kokböcker finns. När jag plötsligt tjöt till "gissa vad jag hittade" svarade maken lugnt "den där blåa kokboken du har pratat om". Japp, där var den! Jag har den senaste tiden pratat en hel del om en gammal favorit som jag faktiskt använde väldigt mycket när jag flyttade hemifrån, men som jag inte kunnat hitta på länge: Mer smak på vardagsmaten (Norstedts). Boken är nu fylld med dryga tiotalet gula post it-lappar som markerar recept som jag är sugen på. När Jeremy har rensat blir det planering av nästa veckas mat. Jag börjar med mina gamla favoriter, så tar vi resten av böckerna sedan.

En sak jag noterade när jag rensade i bokhyllan är att jag verkar ha en förkärlek för tematiska kokböcker. Jag hittade två böcker om kyckling, en om kräftor, en om ris, en om citroner, en om potatis och ett helt gäng om matkultur från ett visst land. Ska man våga sig på haggis? Kan man göra dolmades hemma? Sauerbraten? Vi börjar med något lättare tror jag.

Jag återkommer med en inventering av alla kokböcker vi har. Observera att jag inte har någon tidsplan för det här lilla projektet, det får ta den tid det tar. Men det ska bli kul!

Nu är Adrian inne i en mammig fas. Det innebär att så länge han är glad så duger de flesta, men om han blir ledsen är det bara jag som kan trösta honom. Igår kväll gick det ganska bra med pappa igen, en otrolig lättnad för alla, men så var det inte för en vecka sedan. För mig innebär detta att jag inte riktigt kan med att lämna honom till någon barnvakt, det känns inte snällt mot varken barnvakterna eller mot Adrian. Alltså har Adrian fått följa med mig på mina jobbmöten i veckan. Fördelen med att jobba inom skolan är att ingen vågar påstå att barn är ivägen, även om jag själv igår tyckte att mötet blev lite jobbigt, då Adrian blev lite gnällig. Men på det stora hela har det funkat bra. Han har tittat på människor, suttit i mitt knä, stått i mitt knä, ammat och sovit. Och så har han tajmat in två stora laddningar i blöjan under möten i samma rum, vid två olika tillfällen. Halvdiskret. Men det får man väl leva med! Min kollega Lars försökte i måndags lägga fram det som att LR hade med sig en liten maskot på mötet. Min chef, rektor Camilla, ägnade halva mötet åt att gå runt med min son på axeln igår. Och när skolchefen Ann-Christin häromdagen pratade om nedskärningar och annat mindre kul lättade Adrian upp stämningen rejält genom sina små glädjetjut. Nu har vi bara ett jobbpass kvar i veckan och det är en utbildningsgrej med LR i Göteborg. Håll tummarna att det går lika bra idag som det gick i måndags. Helst lite bättre än det gick igår. Nästa vecka är det lov. Sedan hoppas jag att det funkar att ha barnvakt igen!

En "riktig" hemmamamma lagar all mat själv. Burkmat är för lata, dåliga mammor som inte älskar sina barn. Eller? Nej, jag kommer absolut köpa massor av burkmat framöver, men man kan ju också spara en del pengar genom att göra egen barnmat, och så länge det bara handlar som puré på frukt och grönsaker är det ju så enkelt. Just nu puréar jag som om det gällde livet. I frysen finns puré av potatis, morot, palstrenacka, katrinplommon, päron, bärmix, mango och banan, broccoli, ärtor och broccolimix (broccoli, morot och blomkål). Och papaya.
I förra veckan skulle jag gå till öppna förskolan. Lagom dissad kände man sig när man möttes av en skylt med texten "Idag är det fullt! Välkommen åter!". Vad skulle jag hitta på då? Jag gick till en lite större mataffär och passade på att handla råvaror till några fler purésorter så klart. Mangopurén ligger i frysen, persiljeroten väntar fortfarande på sitt öde i kylen, men de senaste dagarna har handlat om något annat. Papayan. (Alla som spontant började nynna på "Papaya coconut" räcker upp en hand.) En papaya kostar 19.90 på Ica Olskroken. Det är både styckpris och kilopris, vilket jag vänligt påpekade för personalen i fruktdisken. Jag är nämligen lite skeptisk till att alla papayor väger exakt 1000g. Det var i alla fall styckpris.
När min papaya hade mognat i några dagar för mycket bestämde jag mig för att ta itu med den. Fram med potatisskalaren! Det hade nog varit lite lättare om den var helt färsk, nu fick jag kämpa ganska friskt en stund. Men skalet åkte av. Sedan delade jag min papaya och tog mig an kärnhuset. Kärnorna ser ut som något en insekt lämnat efter sig som en ledtråd till Gil Grissom i CSI. När man skalat och kärnat ur en papaya är den inte större än en avocado. Började i det här läget ana att det inte skulle bli så prisvärt som jag hade trott. Jag fortsatte med att dela halvorna i avlånga bitar, som jag sedan delade ytterligare, så att jag hade bitar inte helt olika sockerbitar. Dags att ta fram stavmixern. Det var nu jag kom på att stavmixern hade lagt av mitt i mangopurén. Kunde det vara så att den bara var överhettad och skulle funka? Nej, då! Stendöd!
Hur hanterar man då sina små bitar papaya när stavmixern är stendöd? Jag hittade en äggskivare som både skivar och klyftar ägg. Den fick bli mitt nästa redskap! I med bitar för att göra mindre bitar. Det blev slafsigt. Till slut hade jag en massa med betydligt mindre bitar, men klart för stora för Adrian. Jaha? Vad nu? Jag slängde i alla i vår minsta kastrull med lite vatten, kanske kunde man koka bitarna lite så att de gick att mosa med vatten? Nja. Lite mer mosigt, men fortfarande inte puré. Vad göra?
Igår gick jag till slut till en av våra större elektronikkedjor för att kolla in utbudet av stavmixers. Nu äger vi en superdupermegamultibra stavmixer med turboknapp! Fattar ni hur bra den måste vara? Dubbelt så hög effekt som den första, en extra behållare, den klassiska mixerbunken, turboknappen och 25:- skänktes till rosa bandet. Kunde det bli bättre? Fattar ni hur fantastisk denna stavmixer måste vara? Väl hemma plockade jag fram den skurna, hackade, småkokade papayan ur kylen och mixade röran med min nya superduperstavmixer. Oj, vad slät purén blev! Framtida puréer kommer bli sååååå släta! Dags att portionera ut purén i isbitsformarna. En. Två. Tre. Fyra. Fem. Sex. Slut? Vad? Slut? Det kan väl inte stämma? Allt detta slit för sex ynka smakportioner papayapuré? Ärligt? Seriöst?
Jag kommer köpa papayapuré på burk i framtiden.

Jodå. Visst. Det är väl klart. Det kunde väl jag också lista ut. Jag menar, skriver man det rätt ut så är det klart att det inte funkar längre. När jag skrev här att Adrian minsann sovit hela nätter flera dagar på raken så var det som om han läste det och tänkte "haha, nu ska hon minsann få se". Visst attan ville han äta kl 4 i morse! Det kunde väl jag också lista ut att han skulle vilja.

Ja, då har vi alltså hittat den så kallade vardagslunken. Den förändras så smått efterhand som Adrian växer, men det finns numera ett tydligt mönster. En dag ser ut ungefär såhär.

Morgon
Adrian vaknar oftast mellan kl 6 och kl 7. Vi går upp, ammar och han somnar om i soffan. Beroende på dagsformen (och huruvida jag har fått sova hela natten) kanske jag ägnar hans sovtid åt att diska eller plocka i lägenheten. Eller titta på Grey's Anatomy, House M.D eller något annat superviktigt. Om jag är riktigt trött orkar jag inte ens fixa fram en serie att titta på som jag egentligen vill se, då blir det något i stil med Efter 10, Project Runway eller brittiska husletarprogram. Om jag har tur klämt också dagens första kaffe in här. Latte alltså, från Tassimo-maskinen. Förmiddags-tv kan med fördel bytas ut mot t.ex. en barnvagnspromenad.

Lunch
Om jag inte har något inplanerat har jag kanske skaffat en lunchdejt på stan med någon som har en stund över. Det kan vara arbetande vänner, då blir det en ganska kort lunch, eller sådana med lite mer flexibla arbetstider, då blir det ofta lite längre umgänge. Har jag ingen lunchdejt blir det gårdagens middag som matlåda, ätes i det tempo som Adrian tillåter.

Eftermiddag
Har vi inte haft en lunchdejt försöker jag hitta på något på eftermiddagen. Det kan vara en barnvagnspromenad, fika med någon annan lattemorsa (japp, Kajsa, nu kallar jag även dig för lattemorsa!), besök på någon öppen förskola eller shopping. Inte för att jag har lyckats ta mig in på någon öppen förskola ännu. Det var fullt en gång. Och babygrupperna krockar ofta med annat jag har planerat. Men jag jobbar på det.

Kväll
Maken kommer hem från jobbet och då börjar det. Middag. Disk. Ganska troligt tvätt. En lite gnällig bebis. Mat till bebis. Nattning av bebis, vilket kan innebära allt från två minuter till en timma. Sedan kraschar vi i säng. Otroligt socialt, det här.

Utöver detta klämmer jag in en del jobb. Någon förmiddag och/eller någon eftermiddag tar jag mig över bron för möten av olika slag. Då brukar jag se till att någon annan gosar med Adrian så att jag kan fokusera. Det ger mig energi för resten av veckan. Jag anade inte att det kunde vara så här kul att jobba, 10% är verkligen helt lagom!

Jag måste återkomma till det där med barnvagnspromenader. Kan det bli mer typiskt? För er som inte känner till konceptet så träffas några föräldralediga personer av valfritt kön (alltid mammor) på lämplig plats (i 99% av fall i någon ända av Slottsskogen) för att promenera en stund och samtidigt behandla lagom många samtalsämnen. Skulle pinsam tystnad uppstå finns ett par säkra kort att plocka fram: smakportioner, sömnvanor och barnvagnsmärken. Sömnvanor är ett särskilt lämpligt samtalsämne då det alltid är aktuellt. Barnets sömnvanor påverkar nämligen en mammas liv till stor del, och vanorna ändras oftare än en av mina grannar byter kalsonger. Det gäller dock att glädjas åt ett barns positiva sömnutveckling, oavsett hur dåligt ens egna barn har sovit den senaste veckan. Håll minen och le! När man promenerat lagom länge brukar man hamna vid ett café (Villa Belparc eller Björngårdsvillan), där man turas om att ta sig till kassan för att beställa sin latte. Om man är lite svettig efter promenaden kan man unna sig en bit morotskaka. För de där gravidkilona man ville bli av med kommer ju ändå inte försvinna de närmsta dagarna. Eller veckorna. När man har fikat klart, barnen har ammats och några barn har fått ny blöja är det dags att röra på sig. Det kan vara dags att åka hem, annars kan promenaden nu förvandlas till en liten shoppingrunda. Vad man kollar efter? Barnkläder förstås! Som ni förstår ska man hålla sig långt borta från barnvagnspromenader om man inte själv har barn. Jag kan själv tycka att det är lite väl typiskt. Fast himla trevligt!

Nu måste jag gå och lägga mig. Det kan ju hända att Adrian bryter sitt mönster av att sova ca 21-07 (tre nätter på raken är väl ett mönster?) och vill äta mitt i natten. Då måste jag ha fått några timmars sömn. Man vågar ju inte chansa.