Vänlighet - huvudingrediensen i en dokusåpa
På sommaren finns det inte så mycket att se på tv, som ni kanske vet. Alla bra serier har uppehåll och man är fast vid repriser. Antingen får man sikta in sig på program man såg för så länge sedan att det är kul att se dem igen, eller hitta helt nya program. Den här sommaren har jag spenderat manga timmar i soffan med en bebis i famnen, och då blir det naturligt att slå på tv:n.
Mitt val har i sommar varit kanal 8, en kanal jag tidigare knappt kände till. De har kört gamla avsnitt av Cityakuten från 98-99, brittiska husletarprogram och australiensiska versionen av matlagningstävlingen Masterchef.
Just Masterchef Australia har blivit något av dagens höjdpunkt faktiskt. Det har varit en lång säsong, 24 deltagare från början, 84 avsnitt totalt. Det är inte så att jag på något vis får för mig att laga mat bara för att jag tittar på programmet, så intresserad är jag inte. Det som fått mig så intresserad av programmet är att deltagarna är så snälla mot varandra. I de amerikanska versionerna blir deltagarna mer eller mindre fiender, de svär och slåss och man trycks ner lite i soffan av den aggressiva tonen. I Australias Masterchef är det tvärtom. Alla är vänner, domarna berömmer och uppmuntrar deltagarna, kramar om dem när det går dåligt, deltagarna blir ledsna när de slår ut någon och alla talar väl om varandra. När jag tittar funderar jag ofta på vilka av dem jag skulle kunna tänka mig att umgås med. Det hela har fått mig att fundera på om alla australiensare är så trevliga.
Under mina resor till Irland har jag fattat tycke för det irländska folket just för att de är så öppna, gästvänliga och trevliga. Jag börjar ana att det är likadant ”downunder”. Nu är jag sugen på att åka dit och se om så är fallet. För tv ljuder ju aldrig, eller?
